Mönstertecknare på Gustavsberg 1953-57

Textilaren Bibi Breger satte under några år piff på Gustavsbergs porslin. Hennes stramt trendiga dekorer blev både klassiker och dagsländor.

När Carl-Arne Breger hösten 1953 hade fåttt anställning som mönstertecknare under Stig Lindberg på Gustavsberg, tröttnade han snabbt på de pilliga mönstren. "Min fru är mycket bättre på det här, kan hon också börja?", sa Breger till Lindberg och så fick Bibi Breger också anställning på den stora fabriken.

Stig Lindberg var fabrikens konstnärlige ledare och han stod nu mitt uppe i 1950-talets högkonjunktur, med siktet på den stora manifestationen H55. Liksom Wilhelm Kåge före honom tyckte Linberg bäst om odekorerat porslin, men konsumenterna gillade blommor på tallrikarna. Lindberg ville nu få fram moderna dekorer i en "egen och riktig svensk stil".

Textilaren Bibi Breger visade sig ha den rätta känslan för samtidens mönsterlängtan. "Det är underbart att arbeta i en produktion, där man inte för ett ögonblick ger avkall på det konstnärliga för att vinna en lättköpt Pyrrus-seger", sa hon till tidningen Gustavsbergaren 1955. Bibi Rösell från Fagersta hade gått textillinjen på Konstfack, där hon också träffade Carl-Arne Breger som hon gifte sig med. Under åren efter skolan samarbetade man om inredningsuppdrag och textildesign, bla. mässhakar och textiltryck för Svenskt Tenn. Bibi var en av de första som inredde sjukhussalar med tapeter.

Bibi Bregers arbetsmetod på Gustavsberg var helt enkelt att duka upp vitt porslin framför sig, som om hon skulle äta och tänka. "Hur vill jag ha det?". Inspirationen kunde dyka upp varsomhelst: från sjalen kring halsen på en gammal gumma på kyrkbacken, i dekoren på en kopp i en utländsk film eller ett trottoarmönster. Snart trängdes dekorförslagen i hennes ateljé och hela målarsalen engagerades i Bibis dekorer. Flera av dem blev storsäljare under flera år, en del gick bara i ett år innan de byttes, till exempel den gula Metro från 1957. Fabrikens rastlöshet var lika stor som resurserna.

Dekorerna kunde också väcka upp dött gods. På lager och vindar låg utsorterat porslin med små fläckar. Bibi avsökte lagren och skapade flera dekorer vars uppgift var att dölja fläckarna och få porslinet prima igen, ett urgammalt knep i porslinsbranschen. Cyklon, en målad virvel, var en av dessa fläckdöljare. Många dekorer kom aldrig i produktion, bla. ett roligt svartvitt mönster av atomer som svischade över tallrikarna.

Paret Breger smugglade ut dekorprov genom fabriksgrindarna för att prova vid middagsbordet hemma i Höjdhagen, de faluröda bostadskioskerna som ritats av KF-arkitekten Olof "Thun-Olle" Thunström (1896-1962). Det bregerska hemmet var ungt och trendigt och veckotidningarna gjorde reportage i färg där Carl-Arnes abstrakta emaljbord och målningar omgav Bibi som visade dukningar, hemsydda kuddar, separates och blusar i skir nylon, en porslinsfabrikens piffiga Jackie Kennedy.

Bibi Breger slutade på Gustavsberg 1957. "Det blev lite enahanda med bara dekorer" och gick in i arbetet på Breger Design AB. Ett decennium senare trycktes fortfarande hennes stiliserade lotusblad på fabrikens flintgods. Till Bibis Gustavsbergs-klassiker, oftast på Lindbergs servisformer, hör Lotus som låg i produktion i 12 år (1958-70), de grafiskt strama dekorerna Maxim och Prisma, den sobra Fauna, så dyr att handmåla att den bara fick ett år av tillverkning och trendiga Comedia på ugnseldfast Gefyrkvalitet.

Ungefär hälften av Bibi Bregers dekorer gjordes till restaurangporslin, bland annat för NK, och syns därför inte i förteckningar över servisdekorerna. Det är en okänd och spännande sida av hennes verk, med både skojiga och grafiskt minimalistiska dekorer på skinande vitt benporslin. En lyxig dekor med stramt guld som pärlband mot brämets starka färger, tycker Bibi själv är det bästa hon gjort.


(PE 2003)