Ewald Dahlskog - intarsiakonstens förnyare

Ewald Dahlskog är ett fynd för Konserthuset, skrev på sin tid kritikern och konsthistorieprofessorn Axel L Romdahl. Hans förtjusning handlade om de intarsiautsmyckade dörrarna in till konsertsalens första rad i det nyuppförda huset ritat av Ivar Tengbom. "Visserligen är det skada att de konsertbesökande för att i lugn och ro få njuta av Dahlskogs verk ska vara tvungna att komma för sent. Men å andra sidan har den olycksalige som nödgas höra en symfoniorkester genom lyckta dörrar också fått valuta för biljetterna. Själva förargelseklippan - den stängda dörren - blir hans tröst".

Konstnären Ewald Dahlskogs utveckling av den traditionella möbelintarsian till dekorativ inrednings- och rumskonst är ett både udda och unikt inslag i modern arkitekturhistoria. Ett inslag som sedan flera decennier har hunnit bli mer eller mindre bortglömt.

Intarsiorna gjordes mellan 1926 (Konserthuset, Stockholm) och 1949 (Folkets Hus, Borås). Flera av verken har gått förlorade helt eller delvis i samband med ombyggnader och rivningar.

Men kvar finns China-biografens foajé, som Dahlskog utformade i samarbete med arkitekten Albin Stark. Den har nyligen blivit snyggt och prydligt uppfräschad och återställd till sitt ursprungliga skick efter Dahlskogs ritningar och skisser som finns bevarade. Alla dörrar in till salongen har intarsior med kinesiska motiv stramt men mycket fyndigt utförda. Genom att skickligt utnyttja olika träslags struktur och ådring får han de strama kinesiska bilderna att verka lustigt illusoriska. Segel, vind, djonker lämnar dekorativa svallvågor, soldaternas rustningar är kinesiskt disciplinerade och berg och moln är som hägringar.

Intarsian användes i Sverige fram till 1920-talet mest som möbeldekoration. Den svenska intarsian har framför allt rötter i 1700-talet då ebenister som Haupt och Nordin smyckade sina verk med inläggningar i olika träslag enligt franskt mönster. Under empiren, Karl Johantiden, förekom också intarsiainläggningar men mera återhållsamt. Internationellt gjorde man intarsiaarbeten på möbler redan under renässansen i samband med utvecklingen av faneringstekniken.

Hantverkaren som lägger intarsia kallas découpeur. Ett yrke som numera ytterligt få behärskar. Men det finns ett nytt intresse att lära bland unga möbelsnickare. På Carl Malmstens Verkstadsskola arbetar elever med intarsia och flera väljer det som gesällarbete.

Ewald Dahlskog samarbetade i det flesta av sina intarsior med découpeuren Manne Manning, som på sin tid var legendarisk för sin skicklighet. Det var Manning som skar ut detaljerna ur de olika fanersorterna och fogade samman efter Dahlskogs noggranna anvisningar.

På 1920-talet var det ett internationellt uppsving för intarsia. Intresset för klassicism och art déco fick flera konstnärer att utnyttja tekniken.

Mest kända för den svenska publiken är kanske Carl Malmstens skåp med intarsiainlagda dörrar, men också Tor Hörlin, Stellan Mörner, Axel Olsson, Otte Sköld, Esaias Thorén, Gunnar Torhamn och många andra svenska konstnärer använde tekniken i olika utsmyckningar.

De arbetade alla relativt konventionellt med begränsat antal träslag jämfört med Ewald Dahlskog som inte drog sig för att använda upp till dryga hundratalet i sina motiv. Han hade vistats periodvis ganska mycket utomlands, bl a i Tunisien och var väl förtrogen med exotiska träslag. Dessa utnyttjade han med stor skicklighet i sina rika motiv. Hans bilder är på ett intressant sätt frodigt detaljrikt men samtidigt strama i sin uppbyggnad.

Dahlskog var också en styv tecknare. "All den konst jag har sett har styrkt mig i teckning - från grottmålningarna, som gav mig den första chocken", påpekade han i en tidningsintervju. Det var i samband med invigningen av en intarsiavägg för konfektionsfabriken Vargen i Norrköping. Fabriken, som sedan länge är nedlagd, tillverkade bl a regnkläder och motivet föreställer en tropisk regnskog. Regnet strömmar och människor från olika världsdelar, azteker, mexikanare, japaner m fl, står med ryggen mot åskådaren och skyddar sig mot vattnet under basthöljen.

En av de helt intakta Dahlskogintarsiorna finns i entrén till HSB på Fleminggatan i Stockholm. Den utfördes till arkitekten Sven Wallanders 50-årsdag som en hyllning till hans energiska insatser för rörelsen. Hela hans livsverk finns skildrat här från stora hus till idylliska egnahem. Wallander stöder sig mot en spade och betraktar sitt livsverk - en modern svensk miljö med social patos. Ewadl Dahlskog uppträder också själv på bilden som byggnadsarbetare.

Dahlskogs största uppdrag var för Svenska Amerika-Linjens nybygge av "Stockholm". 147 kvm utfördes i intarsia. Livet i fem världsdelar skildrat ur en kulturhistorisk synvinkel. Här använde han fler träslag än någonsin tidigare och valde själv ut stockarna och övervakade uppsågningen till fanér. En viktig princip för konstnären var att varje träslag skulle fungera genom sin naturliga färg och struktur. Det stora "Stockholms-arbetet" utfördes av mycket skickliga italienska découpeurer. Före jungfruturen härjades "Stockholm" av en våldsam brand 1939 och fartyget användes senare under andra världskriget som transportfartyg tills det sänktes ...

Martin Strömberg skrev i "Konsthantverk och Hemslöjd i Sverige 1930-1940" under rubriken "Intarsia och träskärarkonst" bl a "... Vid bedömandet av de insatser, som gjorts av svenska intarsiakonstnärer, är det framförallt Ewald Dahlskogs namn, som träder i förgrunden. Dahlskog tillkommer äran att kraftigast ha bidragit till att rädda intarsiakonsten ur dess förfall och att utveckla den till en sjävständig och personlighetspräglad konstart. Hans insats kompletteras därvid på ett lyckligt sätt genom Carl Malmsten, som inom det lilla formatat föregrep, vad Dahlskog skulle åstadkomma i stort.

Men medan Malmsten anknöt direkt till den hantverksmässiga traditionen genom att låta lyxmöblerna bli bärare av en mera omfattande, oftast litterärt illustrerande komposition, så frigjorde däremot Dahlskog intarsian radikalt från möbelframställningen och förvandlade den till stor dekorativ konst i rums- och inredningskonsten."...

Hedvig Hedqvist (Stockholm 1985)